Bra musik kan ta dig till okända pärlor

Hejsan.

Visst är det så? Riktigt bra musik kan få dig att försvinna från nuet och mentalt förflytta dig till
en vacker sandstrand, dröm eller kanske framtid? Jag hade på lördagskvällen glädjen att på Operataket lyssna och se hur vinden rev i Melissa Horns hår när hon likt en ängel framförde sina egna alster. Hon hade vinden i håret, jag och övriga hade solen i ögonen, som stundom tårades.

Så lite lyrics och ljud, så kan du själv göra ett försök att förflytta dig i det närmaste vi kommer en tidsmaskin. Så fortsätter detta tvådelade inlägg längre ner (Melissa var nämligen inte den enda som förgyllde vår afton).

Hanna

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon
Jag gav upp för länge sen

Sen när mörkret sjönk över Oslo skyline och vinden mojnade äntrade självaste chefen scenen. Ensam med en enkel gitarr trollband han mig speciellt under den trista Hjärter dams sista sång.
Efter några sånger backades han upp av ett tight band och rev lös härliga sånger som alla berör.
Jag säger bara:
-Lasse, Lasse, Lasse!
Tack för sommarens vackraste ögonblick till er och alla som var del av det.

Hjärter dams sista sång

där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du