Vandring längs med den bortglömda älven

Alla(?) har väl vandrat uppöver eller medströms längs med Oslos huvudpulsåder och narkotikabäck, Akerselva där den ringlar sig ned 8 kilometer från Maridalsvannet och ner i Björvika. Men i kväll ska jag berätta om Oslos längsta älv, Alnaelva som startar helt uppe i Lillomarka 237 meter över fjordens yta och på vägen till Björvika och Oslos vagga får försyningar från hela 3 andra sjöar och diverse kloakvatten. Därför tråkigt nog också en av Oslofjordens mest förorenande faktor.

Men trots detta kan älven vara vacker på sina platser där den ringlar sig nedöver. År 2007 beslutade Oslo kommun nämligen att älven skulle restaureras (så slipper vi detta), så att promenadstråken blir längre och längre och mer och mer sammanhängande, något den årliga lysvandringen i september har stor glädje av. Här kan du läsa om folk som tagit turen längs med älven. Dessutom har älven öppnats på flera platser där den legat under marken, något som naturligtvis glädjer oss skogsmullar. Älven är inte lika elegant och steril som Akerselva, men det är ju sällan saker på Oslo öst heller. Ej heller har asfalten fått lov att breda ut sig längs med älvens bredd som vid Akerselva.

Här kan du läsa mer om Loelva som den också kallas. Faktiskt är det vissa som menar att den har gett Oslo sitt namn, genom kombinationen Lo och Os (som betyder utlopp). Men jag väljer hellre att tro på denna teorin. Jag har faktiskt bara rört på mig på cykel eller till fots bitvis med älven, och den blandar friskt. Fula industriområden dominerar kanske, men vackra partier som har restaurerat lyser glimtvis upp. Men i september i år i samband med lysvandringen ska jag gå så långt mina ben bär mig nedåt längs med älvens lopp. Här kan du läsa mer om Oslos fascinerande älvar, och kolla om du bor på riktig sida av Akerselva som delar staden i en östlig och västlig del.

Hej så länge!

Moratrakten i Vasaloppstider

Hej.

Sista veckan i februari besökte jag Mora i anledning Öppet spår och nio mils skidåkning mellan Sälen och just Mora i Gustav Vasas fotspår. Eftersom jag faktiskt inte är särskilt berest i mitt hemland så var det mitt första besök i sagomsusade Dalarna, med den roliga och sköna dialekten och knätofsdansande människorna.
Dalarna låg vackert inbäddat i nysnö redan när jag åkte med SJ:s tåg genom Säter sista söndagen i februari. Mora väntade på mig, och fokuset var maniskt låst vid skidåkning, men tror att jag trots detta ska klara av att återge mitt intryck från den anrika staden och trakten också.Solen går ned, och de tappra har varit ute sedan soluppgång.

Jag tänkte i huvudsak fokusera på den fantastiska Vasaloppsveckan, då Mora med 20 000 innevånare inhyser 50 000 skidåkare, i gympasalar, pensionat, hotel. Dessutom inhyses många (däribland jag) hemma hos vanliga medborgare som hyr ut ett rum i sin bostad på generöst vis under dessa hektiska dagarna. Det ska nämnas att flera av de ivriga Vasaloppssjälarna väljer att övernatta vid starten i skidorten Sälen. Så hur reellt talet på övernattningar i Mora är tar i alla fall jag med en liten nypa salt.Stilarna är många på upploppet.

Varför ska man då besöka Mora? Ja, under Vasaloppsveckan lever ju staden upp, och det är Dalarnas eget svar på Rios karneval varje år. Dock i svenska anda, och lagom former. Vasaloppsleden är för övrigt tillgänglig hela året både till fots, på cykel. Så de nio milen genom Dalarna och förbi fäbodar kan njutas hela året. Vad har samhället mer då, som är värt att uppleva. Tja..... Jag har inte så många argument här, men ett hockeylag som krigar med Leksand om att vara bäst i landskapet. Dessutom en vacker ståtlig kyrka, naturligtvis ett Vasaloppsmuseum och tråkig gågata. Sedan genomsyras ju naturligtvis orten av Gustav Vasas äventyr, och dessutom kommer den stolta företagen Mora Armatur och Clas Ohlsson från trakterna.

Dessutom kan jag inbilla mig att hela Dalarna lever upp ungefär så här i midsommartider som framstår som än mer levande och traditionsrika där än i övriga riket. Detta får bli min avslutning, men du vet kanske mer om Mora som jag glömt?

Hälsningar från startnummer 10115.

Se hit, se hit!

Detta inlägget är uppdaterat och bör bevittnas!
SVT skildrar Bottenhavets nordligaste kommun.

Anna-gör söndagen komplett.

Har du chansen, besök en av hennes konserter!
Det platsar ju under ''okända'' platser som måste besökas.
För exempel den här sången som handlar om en när ett barn blir rövat bort (Engla?)

Öl en fredagskväll i Oslo

Drack (för många) öl på Justisen (ja- det har öppnat igen). Skulle egentligen bara flagga för denna utmärkta pub & restaurang här i min blogg. After work öl på Justisen eller Politikern på Youngstorget är inte att förakta. Usch, märker alkoholångorna fortfarande förvirrar mig och gör detta till en ganska rörigt inlägg. Blogg med alkohollås?

Dags att vakna från bloggdvalan.

Egentligen har jag en lång lista med platser som ska fylla min sköna blogg, men prioriteringarna har varit på andra platser sista tiden. Ett litet frö planterades efter att Siquidem, ställde följande fråga i anslutning till mitt förra inlägg:

Tycker Grünerlökka är trevligt men lite överskattat. Men det är klart, nu är det vinter och man är bitter i allmänhet...

Topp tre platser att ta med turister till? Tips på det?

Själv har jag tänkt i banor som Vigelandsparken, Bygdöy samt Karl Johan, men det känns väldigt mainstream!

Så nu undrar jag. Vilka är era tre Oslofavoriter, när ni ska guida folk i stan, eller när ni besökt Tigerstaden?

Jag inser naturligtvis att årstider, väder, sällskap och andra aspekter inverkar när man beslutar om ni ska besöka Havnabakken och stenmuren som svenska krigsfångar byggt med mor och far eller prioriterar klättring inomhus med storebror, eller bara tar med dig dina barndomskompisar från byhålan på närmaste strippklubb så att de äntligen skall få se en avklädd kvinna.

Mina favoriter tror jag får bli Oslomarka (oavsett årstid), M/S Innvik-kulturbåten och öarna i Oslofjorden, så undviker man också de värsta turistfällorna. Vad tycker ni?

Mogador cafe-Grünerlökka Oslo

Välkommen till en ny stadsdel, ''Lökka'', eller Grünerlökken som många nyinflyttade svenskar säger........... Mest känd för hippness(?) knarkförsäljning, haschrökning och nedpissande av kyrkan i parken,barnvagnsvänliga cafe latte-platser för moderna mammor och ett stort Södermalmskomplex.

Cafe och restaurant Mogador på hörnet av Sofienbergparken serverar i alla fall, smakfulla rätter, från i första hand Marockos kök. Cafeet startade i 2003, men matserveringen etablerades senare. Platsen är lugn och behaglig med samma prägel på inredning som på mat. Och både, mat, kaffe och öl(Heineken!) smakade verkligen gott.

Servicen var möjligt lite långsam, men vad gör väl det när man har tid, och allt smakar gott. Annat värdt att nämna kan vara att restaurangen ligger i omedelbar närhet till ''Lökkas'' varierande utbud. Dock har väl det hippa i den gamla arbetarstadsdelen flugit sin kos, och nu kommersialiseras det mer och mer med butikskjedjor snart överallt. Då är det fint att resturangen Mogador finns. Bilder kan du se här, på den informativa nätsidan Mogador omger sig med. Undrar om ön Mogador är lika behaglig?