Groruddalen- okänd pärla eller grå förort?

Tågspår i Groruddalen.

Hej. Här följer ett annorlunda inlägg. Tillåter mig friheten att slå ihop de 4 bydelarna till det som kallas Groruddalen. Speciellt sedan jag inte fick möjlighet att besöka Granittrock som jag nämnt längre ned i bloggen min. Groruddalen är en ofta utskälld dal i Oslo, som trots allt hyser mer än 1/5 av stadens befolkning.
Lägenheter på Furuset.

Sedan jag själv bor vid Groruddalens södra port så tänkte jag belysa positiva aspekter och negativa sådana i detta inlägg, i tillägg till att visa fram en del ironiska bilder. Det negativa intrycket som dalen ger kan delvis förklaras med att två stora genomfartsleder (E6 och Riksvei 163), som sätter sin prägel på dalen. Mycket av den industri som etablerat sej och absolut inte förskönat dalen ligger också av naturliga skäl längs dessa huvudleder.
Typisk Groruddalen?

Men jag ska i alla fall försöka att belysa fördelarna med att bo i dalen. Och då börjar jag med närheten till naturen, som nästa alltid är rätt utanför knuten. Något som också förklarar varför barnfamiljer ofta trivs i området. Just barnfamiljer eller immigranter dominerar gatubilden i dalen. Går du en lördag på ett av de många lokala köpcentren i dalen, så kan du stöta på föräldrar som drar med sina barn dit i stället för att njuta frisk luft och natur. Troligen är hela familjen också iklädd gula, fula Croccs och fleece. IKEA som ligger på Furuset ligger också strategiskt placerat i hjärtat av sänkan. Motorväg i dalen.

Längre förbi IKEA finner du Adidas egen outlet, där jag själv fyndat skor och kläder till rimliga priser. Andra outlets att rekommendera för er som sysslar med shopping är Mexx outlet i Tvetenveien, alldeles norr om Tveita senter. Så inte låt er färgas av de ironiska bilderna jag publicerar här. Ta en tur upp i dalen med T-banans linje 5, gå på upptäcksfärd och gör er själv en mening. Kanske får ni sett en Grorudpalm, vem vet? Ammerud på toppen, och Oslos fulaste lägenhetsblock?
Romsås ghetto med Orremyr borettslag i förgrunden (nederst).

Jag sätter över till en annan Osloguide. God tur!

Coffi Kirkeveien Oslo

Mysigt bland bord och stolar på Coffi.

Välkommen till ''mitt'' måndagscafe i Kirkeveien 48. För er som är bevandrade i Oslos gator, så ligger det mittmellan Majorstua och Frognerparken. Nästan exakt vid spårvagnstoppet som heter Frogner stadion ligger som ett lugnt andningshål detta mysiga krypinn i den annars relativt hektiska Kirkeveien. Cafeet sträcker sej genom byggnaden och har fönster både mot vägen där buss 20 susar förbi mot Sköyen och även mot den gröna och lugna bakgården där Nordeas Norgeskontor ligger.

Frogner stadion från en annorlunda sida.

Kafeen serverar utmärkta ekologiska mackor och morotskaka i tillägg till en alldeles utmärkt ''kaffechoklad'' och mängder av goda teer från både när och fjärran. Servicen är bra, gemytlig och trevlig, och musiken passande behaglig. Hoppas du får anledning att testa denna lugna och trevliga oas.

Marcus

Grefsenkollen och Lillomarka

Hejsan.


Hösten är här och luften i skogen blir så där skarp, frisk, rå och kall. Igår gick jag ut för avkoppling i det fina höstvädret. Hade lust att jogga, men med en sträckning i baksidan av låret så insåg jag viktigheten av moderat aktivitet. Utgick från Stig och botten av skidbacken på sidan av Grefsenkollen som vetter mot Tonsenhagen, klättrade i maklig takt med fågelkvitter i öronen och solen i ögonen uppåt mot hoppbacken på Linderudkollen och den vackra utsikten mot en annan mera känd hopppbacke.

Linderudkollen hoppbacke, med Holmenkollen i fjärran.

Kände med en gång lugnet och stressen som gled bort där jag gick tuggande på tallbarr (som faktisk innehåller 9 gånger mer C-vitamin än appelsiner- allt enligt Bear Grylls). Tankarna som mest kretsat runt studier, jobb och annat som ingår i karusellen människor alltför ofta fastnar i var inte längre närvarande. De funderade hellre på var i den täta skogen jag kunde finna en glänta i skogen som badade i sol. Och hur bålen jag skulle laga mej middagen på tryggt kunde arrangeras. Jag övervägde att gå till mitt smultronställe, dit nte vem som helst får äran att följa med och får njuta utsikten, men bestämde mej för en ny placering av min lägereld. För er som sällan avviker från stadens skitiga makadam så kan jag starkt rekommendera de gröna och sköna omgivningarna och en sprakande eld. Låt dessa element utöva rogivande terapi på både psyke och kropp.

Maridalsvannet från Linderudkollen


Efter en bättre måltid i solen, och en halvtimmes dåsande vid den varma elden begav jag mej hemåt innan solen gick ned bakom Gjelleråsen som skymtade några kilometer bort. Gick förbi både en gruva, gamla bosättningar och stenbrott i Marka och andra sevärdheter. Väl framme vid Grefsenkollen beslöt jag mej att klättra uppför slalombacken från Trollvann. Hade hört rykten om nyöppning av stugan på Grefsenkollen. Både restaurant och konferanslokaler finns numera i den ståtliga byggnaden som framstår som Oslos eget örnnäste (och ja tyskarna la fort beslag på Grefsenkollen 1940) med en storslagen utsikt. Restaurangen ser ut att vara i startfasen, och framstår nu som lite begränsat, men ge dom tid så ska du se de får den gamla pärlan att blomstra.

Trollvann

Så, välj bort Sognsvann eller Frognerseteren en helg och res till Grefsenkollen eller Årvoll en helg och utgå därfrån. Mindre folk, bra bussförbindelser, minst lika bra terräng är väl orsaker som är bra nog?

Oslo från Grefsenkollen

Nu loggar jag av och sticker till skogs- pass er älgjägare, svamp- och bärplockare.

Lars Winnerbäck- en svensk ganska okänd pärla i Norges land

Lars Winnerbäck på Sentrum Scene 05.09.2008.

Efter lång väntan (vi var där tidigt), och diverse oro för att konserten skulle avlysas när brandkåren traskade in och inspekterade den kraftiga bensinlukten fick vi sent omsider ännu en Winnerbäcksk upplevelse av första klass.

Lasse med manstarkt band trummade på i flera timmar. Vi fick glädjen att se både avskalade arrangement och dundrande rock med hela bandet i ryggen. Tänkte låta bilder och ljudklippen tala för sej (beklagar kvaliteten), men först tänkte jag ge Sentrum scene en känga. Att Oslos bästa konsertlokal kan tillåta sej ölpriser för 61 kr/0,4 är hårresande! Blir kanske världens dyraste öl det?

Njut klippen, så kommer nog Lasse till Oslo snart igen. Önskar jag kunde avsluta detta inlägg med några egna vackra ord, men lånar dom av Winnerbäck (Elegi):

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dej på andra sidan av jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blåkalla skuggor häromkring
Skulle klara vad som helst, skulle aldrig säga nej
Vad du anförtror åt mej, skal jag anförtro åt dej,

Marcus

Wenches cafe i Schweigaardsgate Oslo

Hejsan.

I hjärtat av det okomplicerade, avslappnade och den fridfulla stadsdelen Gamlebyen i Oslo finner du denna charmerande cafe. En cafe befriad, från trånga passager, barnvagnar med skrikande barn och folk som prövar att vara något dom inte är. Servicen är opåklaglig, oformell och trevlig.

Dessutom ligger prisnivåen betydligt under urbana och hippa kaffebarer i mera kommersiella områden. Men då får du ju också barnskrik, oväsen och andra irritationsmoment på köpet. Eller höga barstolar som får ryggen och rumpan till att skrika.

Menyn består bortsett från kaffe, te, läsk och öl! av lättare måltider som sandwiches och lättare bakverk. Ryktet har också nått mej om att de snart börjar servera Weissbier på Wenches. Få platser i Oslo som kan skryta med det.

Lite kuriosa om platsen: Har du sett filmen 37 och en halv, så känner du troligen igen platsen då den figurerar i filmen med jämna mellanrum (eller är jag ute och cyklar nu?).

Generellt kan sägas att den pittoreska gatan kantas av mysiga cafeer och gallerier. Annat var det förr, då Schweizgaards gate kunde vara ett rent Helvete.

Fyll gärna på med kommentarer, då jag vet någon av mina fasta bloggläsare ofta besöker Wenches och har mer kött på benen i förhållande till Wenches än mej.

Cafe Mocca någon?