Dags att blogga igen....

Hejsan.
Idag har jag en verklig Oslo-pärla att berätta om. En pärla som det redan är för sent att uppleva till fots faktiskt. 2010 kan du dock ta bilen under Oslofjordens inre del. Jag gick här idag, tillsammans med många andra när det föregick en storstilad presentation av det spännande projektet i Björvika runt den vackra men onödvändiga operan. 1100 meter stod det på skyltarna att den kalla tunneln under vattnet mätte. Jag startade vid Sørenga och det var väl först när man kom upp vid Havnelageret när man såg hur långt sträcka man tillbakalagt att man insåg att byggnadskonsten faktisk är ganska imponerande.

Låter helt enkelt bilder och video tala sitt eget språk. Jag motstod förresten frestelsen att ropa högljutt i tunneln och kolla hur det ekade mellan väggarna....

Bloggen firar!!

10000 träffar!! Så Scott, inte sååå välbesökt?

Nej då. Troligen står jag väl själv för 1000 av dom, men det blir tårta idag i alla fall.
All uppvaktning undanbedes annars, som det heter.

Visste du att......?

Jag kan ha räknat sekunderna som gick
Mellan ljuset, och åskans dån
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati
[Eller jo det gör jag visst]
Inga kan ta fel på varann som vi

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Lars Winnerbäck - Jag Får Liksom Ingen Ordning

Ses vi i Oslo Spektrum 12 november? Tänk och lyssna på saken.

Scott gästbloggar från bydel Gamle Oslo

Mina damer och herrar, första gästbloggare ut- trevlig läsning.
Välkommen ut i strålkastarljuset, Scott!

Jeg har endelig tatt motet til meg, og leverer nå et gjesteinnlegg. I
utgangspunktet er jeg litt redd for å omtale dette stedet da jeg ikke
ønsker en invasjon av trendy folk fra Løkka. Men med all respekt
Marcus, det er vel ikke såå mange lesere av din blogg, foreløpig.


Vi holder oss på Oslos østkant, nærmere bestemt Gamlebyen. Stedet
heter Ladegården Café og ligger i bakgården i Oslo gate 13. Du går inn
det trange smuget og forlater den trafikkerte gaten hvor trikken
passerer, og med få steg tar du turen tilbake til barokkens tid. En
herlig grønn hage hvor stillheten ønsker deg velkommen og gir deg
sinnsro i en ellers travel hverdag. Her sitter nybakte mødre, enslige,
ensomme, nyforelskede, og et og annet eldre ektepar.


Sitteplasser er det nok av og treverket er ikke så aller verst, men
ønsker gjerne noen sofaputer velkommen. Menyen har jeg sett på og
personlig er jeg svak for stedets club sandwich med kylling. Et godt
måltid til en bra pris, og de er ikke gjerrige med kjøttet.
Grønnsakene er også friske. Kan også anbefale husets italienske pizza.
Av drikke har jeg stort sett konsumert stedets øl fra fat. Usikker på
ølets bryggeri, men antakelig er det vel Ringnes som her leverer. Av
kaffe har jeg kun testet vanlig svart kaffe, den er ikke gripende, men
helt grei. Fra sikre kilder har jeg hørt at Ladegården også har et bra
utvalg på vin. Da jeg selv ikke har kjøpt vin her vet jeg ikke hvordan
kunnskapsnivået til stedets ansatte er. Det jeg derimot kan si om
stedets ansatte, de to jentene som stort sett jobber der, er at de
gjør jobben sin meget bra. De er søte og hyggelige, og varter opp med
både smil og effektiv service. Her er glasset sjeldent tomt.

Ladegården er heller ikke offer for byens håpløse skjenkering, noe som
gir mulighet for en lang og hyggelig aften med gode venner en sval
sommerkveld. Regner det, er stedets møblement trygt plassert under
parasoller. Alternativt setter man seg inn i et intimt og varmt
lokale, hvor service er den samme og tente stearinlys på bordet gjør
det ekstra mysigt for dem som liker det.

Så dere får se hva dere gjør, anbefaler dere å ta en tur. Selv
tilbringer jeg fredagskvelden her og blir nok sittende til langt etter
mørkets frembrudd.

Scott

Nesodden- faraway so close....

Hej.

I helgen besökte jag Nesoddtangen, eller Danmark som amerikanska turister med magväska brukar säga när de blickar ut från den trygga betongen på Rådhusplassen i Oslo. Efter alla mina år i Oslo så var detta skamligt nog mitt första besök där ute. Men då jag varken fiskat särskilt mycket makrill, eller dricker rosevin i trädgården till min eller någon annans sommarstuga så blir det fort så. Aldrig varit varken kung av sand eller utbrustit, ta mig till havet, och gör mig till kung!

Jag är ju en skogens man, som lagar en värmande brasa i alla sorters väder. Avspåring på gång! Tillbaka till halvön som ruvar ute i Oslofjorden rakt utanför Aker Brygge, såsom U2 sjunger i sin vackraste kärleksballad, långt borta, så nära. Tog färjan från det som förr i tiden var ett varvsområde i Oslo, cykeln var med, smörjd, nypumpad och klar, redo för ett sommarregn och en sexmilatur på sadeln.
Det lilla jag hann se av Nesodden innan moln och dimma svepte in, var en snygg färjeterminal, snygga hus/stugor (låt oss erkänna att man inte kan kalla ett schabrak av en villa för ''hytte'').
Några vackra stränder hann också mina ögon fånga bakom mina kontaktlinser, och framför allt en vacker kyststi (kuststig), som startade redan vid färjelägret. Makrill blev inte fiskat denna gången, men kanske nästa gång? På väg hem chockades jag av den kuperade terrängen på halvön, som nästan tog knäcken på min lårmuskulaturen. Men till slut kom jag till Vinterbro (vilket vacker namn förresten), förbi både köpcenter (gick inte in), och Tusenfryd. Avstod nöjesparken också, inga attraktioner lockade mer än mina 21 växlar. ''Hell,I was riding my bike''.

Via vackra gång- och cykelstigar kom jag genom Oppegård kommun via Kolbotn, ner vid Prinsdal i Oslo, våt som en inlagd sill, smutsig och med ett sjunkande blodsocker och humör.
Gissa om det var skönt att efteråt ta en varm dusch, lägga sig en kvart på spikmattan (här snackar vi om att dra till ett sinnestillstånd som är en mentala pärla), åka ''hem'' till Treffen och bivåna uppstarten av något som varar över jul, helt till påska och så en stund till borta på öarna.

Annars är mitt liv en härlig röra av friskvård, kundraggning, deltidsjobbs-jakt. Många bollar i luften, och jag har simmat långt ifrån land, men jag gillar det. Behöver dock en insats från några av mina eminenta gästbloggare. Ja, jag har tro på att ni kan vara eminenta, annars skulle jag aldrig låta er släppa till på denna blogg som för mig är både ett altare jag ber till och min livsledsagare (nå väl). Så kanske ett inlägg från Berlin av Scott, där VM i friidrott pågår på skärmen just nu (här skulle jag komma med en dålig vits om kvinnor som hoppar stav, men avstår)?
Eller en inblick i Astrid Lindgrens sagovärld från Sverige?
Människor runt omkring ett torn i Italien, observerade och dokumenterade?
Och Siquidem har visst också en pärla på lager.

Den som väntar får se..

Bloggen spårar ut

Hallo bloggen (som min favorit-co-blogger brukar säga)!

Vet jag har haft lite väl mycket kända pärlor, eller inte pärlor alls på bloggen sista tiden. Men kanske är det ett sätt jag använder för att få de 3-4 gästbloggarna att få tummen ut?

I helgen missar jag en okänd pärla. Skulle på fisketur i Hallingdal, men ''karriären'' sliter mig lite i alla riktningar, och viljan att återförenas med några goda vänner blev också överväldigande. Nästa år Mr International!

Jag kan bara säga att bloggen i väntan på gästbloggande åter ska guida till pärlor, och inte kommersiella ställen för tråkiga, folk flest. Dom vet ju INTE bäst....

Därför ska jag i helgen besöka en närbelägen (förhoppningsvis) godbit, som jag för länge sedan borde besökt. Tills vidare kan jag berätta att Stratos uteservering är stängd för sommaren, det är kallt som i stenhus och doftar av höst, och Oslo centrum är fult som stryk från ovan.

Men man behöver ju inte se ner. Se upp, ring om du vill, å hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn när hösten blir mörk och vacker och stjärnorna lyser upp himmelen över oss.

Sommar på byen i Oslo...

Hej.

I Oslo skiner solen igen, efter 7 vintrar och lika många svåra år, denna sommaren när det regnat mer än både katter och hundar. Böndernas skörd har förstörts, paddor har invaderat gatorna i mitt bostadsområde, invandrare från sydliga breddgrader har fått utbrott på grund av vädersjuka, och alla som låter sig styras av vädrets makter har fått tuppjuck! Varför? Vädret kan vi ju inte påverka kortsiktigt? Ingen ide att lägga energi där...långsiktigt däremot, gör vi ju allt för att få den sommaren vi upplever i år. Högre medeltemperatur och mera regn. Bara en tanke...

Nu var det Oslos uteliv som gällde. Hade nog tagit en espresso (utan Grappa till) på ett skönt ställe i kväll om det inte varit för att jag spenderade halva sista dygnet åt att krama Gustavberg. Nej! Inte Gustav Berg!
Dålig mat i sommarvärmen, inte bra för magen...

Men i morgon, hoppas jag sitta på Politiker'n i solen, vidare uppleva takterassen på Stratos, eller bakgården på Justisten för att kanske avsluta aftonen med svettigt häng i baren på Internationalen. Är du mer dansant lagd, så kanske du går upp mot The Villa som en stigande Graaf och svänger dina lurviga. Inse fakta. Varma, svettiga sommarkvällar, när solen blir som en drog för några av oss bleka nordbor då är området runt Youngstorget ''the place to be''.

Nu kunde jag bloggat om vad du bör ha på dig i sommaren, men detta är ju inte en modeblogg. Det får Blondinbella och andra Barbie-tjejer ta hand om. Apropå Barbie....lågt av mig att länka till denna stackars tjejen. Men ett gott skratt förlänger livet, och lager på lager med brunkräm...rinner säkert när man svettar i sommarvärmen (eeh?)

Ses till en kall mörk Leffes i morgon då:)

Sommarblandning

Hej.

Så här i semestertider, när TV-kanalerna kör trötta repriser och folk går på jobbet med en känsla av att inte behövas, så ska bloggen inte vara sämre. Lite lagrat material ska publiceras, varav något säkert är gammal skåpmat. Varsågod.

Musikens dag, (heter visst Musikfest Oslo nu) gick av stapeln tidigare i juni. Jag var där och njöt musik och en av sommarens få regnfria dagar. Vem är denna dansande ''fool'', som prövar sig på att dansa, ja....är det hambo? Jenka? Klicka på bilden för en större version.....

På videoklippet (längst ner) figurerar förresten en snubbe, som är rutinerad festivalräv, och som har bett att få en plats på min blogg.


Utsikt från Grefsenkollen

Här, mellan Gävle och Söderhamn, måste man stanna och rasta på biltur längs med Europaväg 4 i Sverige. Här stannar nämligen alla, inte bara långtradarchaffisar. Europavägen sträcker sig faktisk från Helsingfors till Lissabon, och som dessutom passerar Tönnebro. Inte illa....
Lena och Orup, årets stora festivalöverraskning i Sverige? Jag blev i alla fall positivt överraskad på Sundsvalls stora torg under Gatufesten. Proffsigt och snyggt inpackat!



På fisketur i den vackra Oslomarka. Synd att det nappar så dåligt, men vackert är det.


Dessutom har det varit lite fest och klackarna i taket i sommar också. Bloggen stod en stund i fara för att bli en pensionärsblogg, men se här- vi kan rocka! Återvände i sommar till gamla jaktmarker...(hmmm). Har dokumentation på hur toalettdörrarna fungerar på utestället (man behöver inte kniv!). Charmigt med papperstussarna i kikhålet, och det estetiska klottret. Härlig pianobar, med en engelsk sångare som sjunger norska, där jag undrar om inte folk med lusekofta på dansgolvet blev observerade. Kan det bli mera komiskt och festligt?