Mot IKEA- highway to hell

Varför gjorde du detta mot världen Ingvar? Kunde du inte bara hållt ditt snickrande för dig själv i de småländska skogarna?

Med AC/DC:s sång ringande i öronen tänkte jag reflektera över mitt årliga (man går inte till denna plats mer än nödvändigt) IKEA-besök. Denna post får helt enkelt falla in i kategorin "ökända platser du INTE bör besöka". Så ''Sveriges finest"-vår största och stoltaste exportprodukt. Man borde ju vara stolt. Men om IKEA går under den benämningen säger det väl mer om hur illa ställt det är med det svenska samhället.

Sista dagarna har jag trålat internet efter möbler som kunde gjort att jag undvikit det blå-gula monstret på Furuset! Jakten på ny soffa och andra möbler har gjort att jag slitit mitt hår, innan jag insåg att jag mött mitt Waterloo. IKEA- det blir er jag besöker!

Detta då min lilla budget inte tillåter exklusiva designmöbler, eller andra extravaganta utgifter.
Dessutom har ju möbeljätten ''allt''. Hemkörning, självmontering, bra priser, varmkorv (!), smarta lösningar och bollhav!

Ja, möbelbranschen, detta är en appell!
När ska ni ta upp kampen?
Jag vill handla andra platser än IKEA!
Men vill ni ha mig som kund?

Fast med tanke på servicenivån på IKEA kan man ju undra om de verkligen vill ha mig som kund?
Eller är det så enkelt att de inte behöver anstränga sig?
Vi ramlar ju in där i alla fall. Konsumerar både möbler, mat och mjukglass.

Så, där var jag, bland mammalediga kvinnor ''på tur'' med barnet bland doftljus, plastblommor, Billyer, varmkorv (jajamensan!). Fin miljö för ett barn att växa upp i. Några ströpensionärer och blivande sambopar gick också runt där. Ungefär som på sightseeing på en sevärdhet ungefär. Själv kryssade jag mellan dem, med valium inombords, och avslappnande musik på örat. Jag hade ju mål och mening med min färd genom IKEA-labyrinten som vi tvingas genom på ett otroligt socialistiskt vis. IKEA berövar mig på all indivdualism, jag marginaliseras till att vara som alla andra. Och jag hatar det!

Genom den traumatiska köksavdelningen blundade jag så att jag slapp bevittna småkivande sambos som inte kunde komma överens om vilken bänkplatta de skulle köpa. Induktionsugn sa du? 85 cm?
- Nej, 87 cm mätte du ju upp!

Det enda jag behövde var ju att bestämma mig för Karlstad eller en annan svensk stad, hitta serienummer, hyllplacering, nå kassan, komma ut i friska luften och gå lättad hem!

Dock med några små käppar i hjulen. Som vanligt.....
- Några IKEAanställda som kan hjälpa till med god service? Nja....
De anställda på IKEA är mest upptagna med att diskutera med varandra. Tror de diskuterade priserna på folköl på lokalbutiken hemma i Vebberöd eller Finspång. Ojade sig över hur dyrt snuset är i Norge, eller funderade på vem som skulle bli årets hemvändare.

- Kunder, sa du?
- Nej, jag går till Jossan i kassan och drar en vits istället. Kanske hon hänger med på en bärs ikväll?
Partysvenskar är vi allihopa.....

Trots allt var det ganska så moderat antal besökare i eftermiddag. Så jag kanske inte ska klaga?
En god källa berättade nämligen om Kamprads varuhus i Berlin.
Där kan man visst bara betala cash! (det är nog det tyska samhällets fel- inte IKEA:s, nej nej!)
Tänk dig att för första gången ha kommit genom fårskockslabyrinten, bara för att få slängt följande ord (på tyska!):
- Vi tar inte kort, bankomaten ligger utanför varuhuset......
Då är ett scheisse på sin plats! Men i Tyskland kanske man säljer öl på varuhuset, och det underlättar ju.

Nu håller jag bara tummarna för att den slutliga leveransen hem till mig går bra, och att jag slipper åka tillbaka och byta något. Wish me luck!