Hej.
Sista helgen tillbringade jag i Åndalsnes utkanter i førbindelse med den årliga festivalen på kajen i Åndalsnes, RaumaRock. Bland höga fjäll och djupa fjordar togs jag emot av otroligt gästfria och 0ch vänliga romsdalingar. När också solen sken vid ankomst så kunde detta inte bli en dålig upplevelse. På musikfronten såg jag bland annat kritikerrosade Ida Maria, festliga Kaizers Orchestra, trygga Madrugada och ganska eländiga Raga Rockers.
Tänker inte nämna så mycket om staden Åndalsnes, då det nästan inte kvalificerar till att kallas by(kommunen har 7300 innevånare), utan bara är ett charmerande litet samhälle i behov av uppgradering. Rådhuset i staden står fram som speciellt oestetiskt som en stor kloss. Annars lägger magnifika cruisebåtar till vid den lagom stora kajen alldeles vid festivalområdet och tågstationen. Själv stod jag och och betraktade den väldiga skutan Costa Victoria lotsas ut från kajen och Isfjorden. Det fick mej att i en stund av melankoli och avsaknad av röda blodkroppar författa denna dikt som jag vill dela med er:
Jag är en båt utan hamn
Manövrerar i okänt hav
En fjord som smalnar till
Kan inte vända mitt stora skrov
Ingen fyr kan guida mej rätt
Snart på grund med kölen står
Kom vågor och storm
Slit mej lös
Lotsa mej hem
Manövrerar i okänt hav
En fjord som smalnar till
Kan inte vända mitt stora skrov
Ingen fyr kan guida mej rätt
Snart på grund med kölen står
Kom vågor och storm
Slit mej lös
Lotsa mej hem
Annat värt att nämna om Nes som lokalbefolkningen gärna kallar platsen kan vara den vackra älven Rauma som vackert följer dalgången som kallas Romsdalen har också sitt utlopp i omedelbar närhet till staden med fångstmöjligheter för både stora öringar och laxar.
Det som jag däremot kan orda mycket om är den fantastiska naturen som omkransar staden. Den okända, men storlagna Trollveggen, som länge var ''basehopparnas'' eldorado, och som är norra Europas högsta stup, med 1000 lodrätta meter. Eller den fantastiska Trollstigen som ringlar sej upp längs med bergen lite utanför samhället. Här är det vanligt att turistbussar kör fast då vägen på vissa platser svänger otroligt skarpt. Hela tiden känner du också naturens närvaro, och befolkningen på orten är genuint intresserade av klättring, fjällturer och sportsfiske.
Det som jag däremot kan orda mycket om är den fantastiska naturen som omkransar staden. Den okända, men storlagna Trollveggen, som länge var ''basehopparnas'' eldorado, och som är norra Europas högsta stup, med 1000 lodrätta meter. Eller den fantastiska Trollstigen som ringlar sej upp längs med bergen lite utanför samhället. Här är det vanligt att turistbussar kör fast då vägen på vissa platser svänger otroligt skarpt. Hela tiden känner du också naturens närvaro, och befolkningen på orten är genuint intresserade av klättring, fjällturer och sportsfiske.
På berget Romsdalshornets (1550 m.ö.) hölls för övrigt festivalens allra första konsert med bandet Goth Minister, med cirka 30-talet ivriga klättrare som publik på Romsdalens tak, och några fler som såg på direktsändningen på festivalområdet.
Reser du från Oslo, kan tåget rekommenderas (inte bara av miljövänliga skäl). Vid tågbyte på Dombås börjar nämligen en alldeles strålande vacker tåg tur längs med älven Rauma. NSB, som faktisk lyckas få till vissa saker ibland, har lagt upp till en bra guidad tur sommartid. Den föregår på tyska, engelska och naturligtvis norska. Annars kan man naturligtvis ta bussen eller flyga (till Molde) från Oslo. Kommer nu presentera mer bilder än någonsin tidigare från den vackra regionen. Platser som jag fotograferat er bland annat, Litjefjellet , Vågstranda och mer bilder från både Åndalsnes, och Trollstigen. Njut utsikten och kommentera gärna.
Felleskjöpet finns där också....
No comments:
Post a Comment