Nesodden- faraway so close....

Hej.

I helgen besökte jag Nesoddtangen, eller Danmark som amerikanska turister med magväska brukar säga när de blickar ut från den trygga betongen på Rådhusplassen i Oslo. Efter alla mina år i Oslo så var detta skamligt nog mitt första besök där ute. Men då jag varken fiskat särskilt mycket makrill, eller dricker rosevin i trädgården till min eller någon annans sommarstuga så blir det fort så. Aldrig varit varken kung av sand eller utbrustit, ta mig till havet, och gör mig till kung!

Jag är ju en skogens man, som lagar en värmande brasa i alla sorters väder. Avspåring på gång! Tillbaka till halvön som ruvar ute i Oslofjorden rakt utanför Aker Brygge, såsom U2 sjunger i sin vackraste kärleksballad, långt borta, så nära. Tog färjan från det som förr i tiden var ett varvsområde i Oslo, cykeln var med, smörjd, nypumpad och klar, redo för ett sommarregn och en sexmilatur på sadeln.
Det lilla jag hann se av Nesodden innan moln och dimma svepte in, var en snygg färjeterminal, snygga hus/stugor (låt oss erkänna att man inte kan kalla ett schabrak av en villa för ''hytte'').
Några vackra stränder hann också mina ögon fånga bakom mina kontaktlinser, och framför allt en vacker kyststi (kuststig), som startade redan vid färjelägret. Makrill blev inte fiskat denna gången, men kanske nästa gång? På väg hem chockades jag av den kuperade terrängen på halvön, som nästan tog knäcken på min lårmuskulaturen. Men till slut kom jag till Vinterbro (vilket vacker namn förresten), förbi både köpcenter (gick inte in), och Tusenfryd. Avstod nöjesparken också, inga attraktioner lockade mer än mina 21 växlar. ''Hell,I was riding my bike''.

Via vackra gång- och cykelstigar kom jag genom Oppegård kommun via Kolbotn, ner vid Prinsdal i Oslo, våt som en inlagd sill, smutsig och med ett sjunkande blodsocker och humör.
Gissa om det var skönt att efteråt ta en varm dusch, lägga sig en kvart på spikmattan (här snackar vi om att dra till ett sinnestillstånd som är en mentala pärla), åka ''hem'' till Treffen och bivåna uppstarten av något som varar över jul, helt till påska och så en stund till borta på öarna.

Annars är mitt liv en härlig röra av friskvård, kundraggning, deltidsjobbs-jakt. Många bollar i luften, och jag har simmat långt ifrån land, men jag gillar det. Behöver dock en insats från några av mina eminenta gästbloggare. Ja, jag har tro på att ni kan vara eminenta, annars skulle jag aldrig låta er släppa till på denna blogg som för mig är både ett altare jag ber till och min livsledsagare (nå väl). Så kanske ett inlägg från Berlin av Scott, där VM i friidrott pågår på skärmen just nu (här skulle jag komma med en dålig vits om kvinnor som hoppar stav, men avstår)?
Eller en inblick i Astrid Lindgrens sagovärld från Sverige?
Människor runt omkring ett torn i Italien, observerade och dokumenterade?
Och Siquidem har visst också en pärla på lager.

Den som väntar får se..