Okända pärlor runt omkring: Blandad konfekt från Lillomarka

Skogsman som jag faktisk är tänkte jag redovisa några av Lillomarkas pärlor. Valet är överstökat, och idag är en bra dag (värst så politiska vi blir här då).

Jag ska dela med mig från upplevelser på mina otaliga skogsturer, om hytter (stugor) på Sinober och Lilloseter, och täta skogar, svåråtkomliga tjärnar, vackra åsar, och vad som händer i kroppen när kolhydratlagret går tomt.

Alla stugor är tillgängliga med skidor, cykel, eller till fots, och är fina att besöka i helgerna, eller om man har möjlighet att dagdriva lite som jag gör. Nu på hösten är kanske skogen som vackrast, när träden dräneras på klorofyll, och växlar i färg. Tänkte egentligen bara låta bilderna tala sitt eget språk (en bild säger mer......), men ska först som cyklist ''klaga'' lite på fotgängare i Oslos skogar. Vi cyklister har ju blivit stämplade som trikåförsedda vettvillingar, något jag på det starkaste vill dementera. Nu finns det säkert några ruttna äpplen i cyklistkorgen som förstör för många av oss, är klar över det.

Men söndag upplevde jag att nästan varannan pedestrian slängde kommentarer när man cyklade förbi på tryggt avstånd och utan fara för framtidiga kropps- eller psykiska skador. Någon greppade till och med sin kära och vräkte sig nästan av vägen då jag i sakta mak (3 kmh) trillade förbi 400 cm ifrån dem. Hjälp! Cykeltok!

Någon (läs tanter i 50-60 års ålder, eller mammor med barnvagn ) vägrade ge plats och muttrade något ohörbart om cyklister, trots att det var de själva som ockuperade hela grusytan och efterlämnade bara en dikesren smalare än Gazaremsan för mig att balansera med velociped på. Nu kunde jag kommit med någon sur uppstötning om politisk tillhörighet, men låter bli. Idag är ju en vacker dag.....

Lillomarka, här är bilderna, med kommentarer (vi återkommer till kolhydratbristen på tur en annan gång).